Kvällstankar

Omsorgsfullt sker det aldrig
Det jag gör nuförtiden.
Famlar fram i trötthet orden passar inte i skorna
Timmarna har fått 90 minuter var
Framför spegeln stannar jag till
Kan jag räkna med en chans till?
Med fingrarna ska jag då stryka över din hand.

Annonser

Det förlorade språket

Det förlorade barnet, fjärde och sista delen av Ferrantesviten ligger på nattduksbordet. När de sista tjugo sidorna var allt som återstod var jag utom mig av utmattning. Jag läste en sida la bort boken kollade av läget på Facebook , TV-middagen på Fanjunkarvägen utlagd, läste en sida till, hoppade upp och kollade av familjens status, gick tillbaks till boken och tog tag i de återstående sidorna. La boken ifrån mig på ett slarvigt ställe,  Chico får gärna äta upp den tänkte jag uppgivet som om jag blivit bedragen och övergiven. Därefter tog jag fram mobilen och klämde alla recensioner. Alla höll med om att den sista delen var starkast. Jag var väldigt kritisk efter den tredje delen vilket jag skrev om här på bloggen ”Vad vill Ferrante?”

Här kommer MIN recension : Ferrantes språk är formaliserat. Hennes prosa följer en mall som läsaren snabbt vänjer sig vid; dock utan halvsuckar nu och då. Det är mycket som skildras i svartvitt. Motsatser förekommer flitigt . Nyanser är sällsynt. Det går bra eller inte bra. Kärlek följs av hat. Familjekonflikter  ordnar i regel upp sig efter ett kort meningsutbyte. Ibland ligger man mycket och ofta och ibland inte alls.

Uppfostran skildras utifrån ett darwinistiskt perspektiv.Barnen följer föräldrarna. Speciellt ärvs deras starka sidor, intelligens och kroppsform, tveklöst.

Karriären, affärerna går utomordentligt väl eller så är det konkurs och avsked som väntar.

Nu gör jag inte Ferrante rättvisa och stoppar katalogiseringen. Jag begär för mycket av detta gigantiska romanbygge som på 1600 sidor spänner över femtio år av Neapels historia. Kvinnornas historia, männens historia, familjernas historia, bildningens historia, kommunismens historia, de stora klassklyftornas historia, Bourdieus läras historia och framför allt VÄNSKAPENS HiSTORIA där konkurrensen mellan väninnorna blottläggs i förhållandet till bildning och språk. Vem-skriver- bästfrågan blir aldrig besvarad.

Jag sporras att fortsätta skriva.

 

Midsommar

IMG_6392.JPG

Midsommarafton är en afton vi borde stryka ur almanackan och ersätta med en rejäl utvärderingsdag på arbetsplatserna. Fruktsamheten är väl knappast något att stänga igen för och fira. BB – avdelningarna kommer snart att vara ett minne blott.

Hursomhelst: det var bara ett nationalekonomiskt tips från en amatör. När vi körde till Funäsdalen på midsommaraftons morgon lyssnade vi till när lokalradions Ulla Öhman intervjuade människor om hur de firade midsommar. På torget i Härnösand hittade Ulla en jordgubbsförsäljare och det var ingen 14- årig flicka som vi vanligtvis ser utanför ICA utan detta var en vuxen man som dessutom pratade engelska. Inte nog med att han inte pratade svenska han ville heller inte berätta varför han lämnade Jordanien och livet som journalist och istället valde att sälja jordgubbar på torget i Härnösand. Ulla Öhman tyckte tydligen  det var en fantastisk klassresa eftersom hon upprepade flera gånger denna fantastiska jobbutveckling. Vi fick heller inte veta om jordgubbsförsäljaren skulle äta vitlökssill eller senapssill till middag senare på kvällen. Glad i hågen lämnade Ulla Öhman över till gubbarna i studion.  Även de slickade sig om munnen av glädje över jordgubbsförsäljarens hisnande baklängeskarriär. Under låten som följde slängde jag iväg några ord på Facebook om hur förskräckligt naiva journalisterna på lokalradion lät. Efter musiken började pudlingen ….naturligtvis var det en väldigt tragisk historia som låg bakom jordgubbsförsäljarens öde. Precis som en person skrev på Facebook var det inte alls roligt att behöva lämna sitt hemland. Nej inte alls… .

I Funäsdalen bodde vi på hotellet mitt i byn och hundarna kissade på hundpromenaden nedanför som vintertid gick ända till Bruksvallarna. På midsommardagen besökte vi Härjedalens museum som låg mittemot Gamla Veras där vi åt en pizza helt utan konserver. Tyvärr missade vi Elliseum ; Bengt och Katarina Ellis ateljé och hem. I stället för groddans ägnade vi oss åt simning i hotellpoolen. Stilla och lugnt.

Krönika

I dag när vi gjorde den årliga utflykten till Sundåsens Handelsträdgård för att inhandla pelargoner till förstukvistlådan: hallonröda och grisskära. kryddor till växthuset samt några rabattblommor, slog det mig att kunderna som handlar växter är fruktansvärt sura och irriterade. Med illa tyglad vrede sliter kunden till sig en orange begonia och bär den sedan framför sig som vore det en spypåse. Efter en meter backar kunden tillbaka och sliter oömt till sig en hänglobelia istället och ställer tillbaka begonian. Vi krockar framför mårbackapelargonerna. De långstjälkade står kvar i sitt solkiga bordsvatten. De tjockstjälkade går alltid först. En man har stoppat flera små dvärgmarguritas i en korg. Mannen bär som alla män i Öviks Kommun Dressmans jeansshorts från 2005. Vi sneglar strängt mot varandra. Det är den sociala koden på Handelsträdgårdar. Vi vet alla att vi är sent ute och kan därför inte klaga på utbudet. Det är detsamma varje år. Problemet måste ligga hos kunden så här års. Sommaren kommer sakta smygande; två steg framåt tre tillbaka, vi som har is i magen fattar att frostnätterna måste vara över innan vi sprättar iväg löningens sista tusenlapp på Sundåsens Handelsträdgård.

Ny dator

Tyvärr har jag glömt lösenordet till bloggen och kommer därför inte in här på min nyköpta dator. Jag är inloggad på mobilen men där tillbringar jag redan för mycket tid vilket den onda nacken får lida av. Jag kan i alla fall meddela att min insändare om damhockeyn blev en framgång. Det lönar sig att höra av sig och jag såg till min glädje att Modo var anmälda till DO. En annan följdverkan var – kanske- Allehandas ledarskribent Tomas Ezaias Englunds text ” Modo styrs numera av feministerna i Kommunen” . Oerhört fånig rubrik på en annars klok ledare.

Ja det är fullt upp. Lärarjobbet går in på sista versen. Vi har nationella prov på menyn varje timme och varje dag. Ingen uppskattar detta statliga prov som ska säkra att standarden hålls efter i Riket. Jag tycker det är trist att så mycket värdefull lektionstid försvinner för eleverna. Till helgen åker vi till ett somrigt Stockholm. Jag måste skriva och berätta om allt som händer i mitt kaotiska och stressiga hundliv.

Förra veckans avslöjande

Kommunfullmäktige i Örnsköldsvik har antagit målet att kommunen ska bli en av de bästa skolkommunerna i landet år 2020. För att lyckas med det ska alla inblandade arbeta för en skolkommun som anses attraktiv för barn, unga, vårdnadshavare och pedagoger.
Men hur Örnsköldsvik på två och ett halvt år ska ta sig från en kapitalistiskt och könssegregerad styrd skolpolitik, till en jämställd dito är för mig en gåta.
Uttalandet från gymnasieeleven Molly Marcusson i radions P4 Västernorrland avslöjar att killar som kommer utifrån och går på hockeygymnasiet får 4 000 kronor i hyresbidrag, medan hon själv, som är från Åsele, och går samma inriktning på gymnasiet får noll kronor i bidrag.
Sådant ger kalla kårar längs ryggraden. Sveriges bästa skolkommun?
Örnsköldsviks skolor ska präglas av ett modernt, professionellt och utmanade ledarskap på alla nivåer, läser jag vidare i kommunens styrdokument. Vad betyder dessa självskrivande ord?
Modo Hockeys sportchef, Robert Elfving, lämnade hösten 2016 sin tjänst som ansvarig för damhockeyn. Elfving var less på att tala sig döv för damhockeyns existens i Modofamiljen. När tidigare tränaren Mikael Nilsson kommenterar Elfvings avhopp i tv är det med starka suckar av förståelse för Elfvings beslut:
”Jag har varit med i fem år och slagits för damernas rättigheter och det går trögt. Robert har jobbat mot styrelsen och VD och tyvärr man orkar inte. … jag tror inte heller kommunens pengar till jämställdhetsarbete kommer att ge någon förändring. Det sitter inte i pengarna, det är viljan som saknas.”
Hur kan Modo/kommunen motivera och försvara att killarna på hockeygymnasiet har tre omklädningsrum som väntar dem, varav ett för ytterkläderna, när flickorna saknar omklädningsrum? Hur kan kommunen sponsra en idrottsklubb med den verksamhetssynen?

Örnsköldsviks skolor ska präglas av demokratiska principer står det i policyn. I praktiken gäller det inte flickor. Runt flickor finns ingen tradition att generera pengar, säger kommunalrådet Glenn Nordlund i tv.
Hallå, Glenn Nordlund..! Är det den egentliga diskussionen bakom målet att bli en av Sveriges bästa skolkommuner? Var finns den policyn?
Modo Hockey befinner sig i ekonomisk kris efter nedflyttningen till Allsvenskan och är därför i starkt behov av kommunens bidrag. I gengäld ska klubben, precis som Afghanistan, ställa upp på vissa krav för att ta emot dessa bidrag. Modo ska förbättra sitt jämställdhetsarbete hette det i höstas, när Modo tog emot ytterligare en miljon kronor i bidrag. Varför händer det ingenting med era Modohjärtan?
I kommunens barn- och ungdomspolicy poängteras särskilt delaktighet och inflytande. Vilket preciseras på följande sätt:
Barn och unga ska ges samma förutsättningar att delta oavsett kön, ålder, etnicitet, religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck samt socioekonomisk bakgrund.
Att jag blandar ihop Modo Hockey med kommunens gymnasieskolor är därför att det inte finns någon tydlig gräns mellan Modos ekonomiska syften och kommunens policy vad gäller hockeygymnasiets elever. Denna uppbrutna gräns har tydliga vinnare och förlorare. I dag är förlorarna inte tysta längre. Heja er!
Maggie Eriksson

Onsdag 26 april

05.44 Perrito slickar mig i ansiktet. Chico dänger ett ben i golvet. Det är bara att klä på sig och gå ut . Gräsmattan är vit. Knappast glädjande .

06. 45 Måste dra mig upp ur sängen . Tvättar håret trots tidsnöd. Dricker kaffe och tar medicin. Brer smörgåsar till mig och Madde.

08.15 Anländer på jobbet. Åsa från facket är på besök. Går in på mitt rum och börjar rätta debattartiklarna som SVA2 lämnat in. Hittar inte glasögonen måste ha glömt dem hemma.

09.20 Hos Synsam. Väljer till slut ett par läsglasögon med gråa bågar. Fortsätter rätta fram till kaffet.

10.10 Går igenom rättade artiklar med eleverna. Ofta skriver de som läser SVA2 roligare texter än de utan A . Starkare åsikter om okända företeelser i vardagslivet. En ung kvinna upprördes när hon började gymnasiet över hur eleverna stod och skrapade bort riktig mat från tallriken. ” I mitt hemland fick vi aldrig mat i skolan eller mat med oss hemifrån . Vi var utsvultna hela tiden. Fick vi något av läraren var det stryk. ”

11.40 Springer ner till hamnen och in på Saltmagasinet. Mina gamla vänner från Prisma har stämt träff för att diskutera filmen The Swedish theory of love. Vi hamnar mestadels utanför ämnet. Beror  delvis på mig. Jag vill höra om allt som händer i deras värld.

13.30 Medbedömer uppsatser med Madde. Även här är jag okoncentrerad .

14.30 Under dagens sista  pass ska jag förbereda eleverna för Nationella Provet som ska genomföras om två veckor. Vi klarar av ett gammalt prov innan det är dags att stänga butiken klockan 16.00.

16.30 Blir hämtad av Familjen

17.30 Ivar skriker att middagen är klar. Den här veckan har ICAs matkasse haft en svag reportuar. I dag äter vi fläskkarré översköljt med champinjonsås och ICAs speciella veckokassepotatis. Såsen blev bäst.

Efter middagen åker Ivar och jag iväg för att titta på Birgittas nya familjemedlem Tussie 9 veckor. Valpen hoppar upp i min famn och börjar direkt spinna av välbehag. Vi småpratar lite innan vi säger adjö .

20.00 Dags för långa kvällspromenaden. Tröttheten gör att jag blir tvungen att vända redan i potatisbacken. Skumt! Jag får prova senare.

Gunnel Sahlin ringer när jag kommer in. Var det det som gjorde att jag vände tillbaka? Vi pratat länge. Gunnel har varit i USA och undervisat på en privatskola i tre veckor. Skolan bjuder varje år in en etablerad konstnär som får hålla workshops med tre klasser. Tröttsamt men kolossalt givande, tyckte Gunnel.

21.10 Messar med några goda vänner. Kanske fortsätter jag med bloggskrivande?

I morgon är det min födelsedag!

Onsdag 19 april

03.20 Perrito börjar slicka mig i ansiktet. Jag förstår vad han vill men hoppas att jag slipper. Tyvärr. Chico vaknar när vi går nerför trappan. Ute är det kallt. Jag lägger mig och ber till Gud att jag kan somna om.

6.45 Kliver upp. Hinner inte duscha eftersom jag har en tvätt att hänga. Dricker kaffe, äter fil och tar medicin . Åker in med Cristian till Övik en timme senare. Perrito åker med Ivar.

8.15 Förberedelsetid. Börjar söka material om hur man skriver en debattartikel. Letar reda på min Modoinsändare och kopierar den i 15 exemplar.

10.10 Undervisar Sv A2 i debatteknik. Eleverna svarar på min energi. Vi går igenom tes, olika typer av argument, och avslutar med min insändare.  Vi kommer in på andra aktuella ämnen: svenska lärarkårens inställning till elevernas uppförande i klassrummet kontra ryska och syriska dito, matsvinnet och hur ska det någonsin bli fred ( förslag från en kvinna från Syrien)

12.00 Lunch med Marie Kjellberg på ett påsklovsspäckat UH ( ungdomshemmet) . Vi pratar om igenkännande sociala frågor. Vi är öppna mot varandra.

14.30 Sista lektionen. 90 minuter Speaking. Även den här gruppen består av intressanta livserfarna människor.

16.00 Lektionen slutar och jag stoppar i mig en torr sockerbulle. Kaffe till. Jag måste börja med spanskläxan . Jag hinner inte äta middag . Pratar med en kvarglömd kollega innan jag börjar med spanskan.

17.55 Går in på Make Up Store och köper en tvål till Professora Maria. En avskedspresent. Spansktiden går bedrövligt sakta. Vi är två elever så vi får varannan fråga. Maria blir glad över presenten. Ivar hämtar mig klockan åtta.

2030 Äter middag. ICAs och Ivars chicken Nuggets med sås och ris,

21.00 Kollar på nya säsongen av Line of Duty på SVT Play. Dricker te och äter kakor.

22.30 Skriver Blogglogg

23.00 Perrito börjar slicka mig i ansiktet. Chico vill också vara med.