…. hon måste lära sig stänga av! Hjärnan går på högvarv/dygnet runt och hon förstår att det kommer att sluta med en sjukskrivning om hon inte fortsätter yogakursen eller powerwalkkursen. Satsa mer tid på sig själv på helgerna. Hon har ingen diagnos än och tar bara en svag medicin men upplever svängningarna som en kaotisk berg- och dalbana där det gäller att hålla hårt om säkerhetsstången.. om det inte ska brista.

Jag läser om idéhistorikern Karin Johannissons senaste bok där hon studerat tre konstnärer vars levnadsöden bestått av långa vistelser på sinnessjukhus.

” Jag brinner för att lyfta fram hur kvinnor genom seklerna – och in i vär tid – lever under tvånget att vara behagfulla, att lägga band på sina mörka känslor, tygla vreden och svärtan. Det anser jag vara oändligt viktigt. Det är mina barrikader.” ( K.J. DN ) Citatet rymmer det som Karin Johannisson ägnat hela sin forskargärning. Att genom sin historieforskning spegla hur samhällets syn på människan påverkar kvinnans privata känslor och hennes syn på sig som frisk eller sjuk. Lite galen är det ju allt attraktivt att vara men Gud Nåde den som går över gränsen.

Jag har under mitt arbetsliv ofta fått höra att jag är kreativ och idérik men…och sen har det kommit ett kraftfullt MEN som följts av ”att det var inte det som efterfrågades. Det viktigaste är att du inte bränner ut dig av alla dina idéer utan tänker på dig själv…”

Falska sanningar som samhällsmakten levererat för att tygla kreativa kvinnor. Tänk på dig själv! Motionera mera! Det kan aldrig bli för mycket motionerande. Prova spinning, prova yoga,

Dessa gamla beprövade hästtips för att trötta ut folk genom fysisk aktivitet. Samma recept ges till hundar. Spring en mil med din hund så slutar den klia sig. Det är inte sant. Lägg ett blodspår så hunden får använda hjärnan då slutar den klia sig. Vi försöker springa, klättra, simma, cykla, äta, sova bort vår ångest. Varför är det ingen som rekommenderar en melankolisk patient en universitetskurs i idéhistoria i stället? Tänk vilka kollektiva aha-upplevelser det skulle kunna bli. I populärkulturen förstärks dessa rädslor för starka kvinnor. Om de ska vara starka måste de samtidigt visa på en svaghet. Pippi som bär både hästen och ensamheten på sina axlar har mycket gemensamt med Lisbeth Salanders institutionsförstörda enstöring.

Jag önskar att mer forskning kunde göras på utbrändheten som raserade inom offentlig sektor i slutet av förra seklet. Struktur – och idémässigt hände mycket inom skolan och vården som kvinnorna fick bära privat. Frågorna vi fick på Företagshälsovården handlade aldrig om arbetsplatsens omorganisationer utan koncentrerade sig enbart på patientens kropp. Hur mycket motionerar du när du är hemma? Vill du börja i en lära-känna-din-kropp-grupp med andra sjukskrivna?

Att läsa Karin Johannisson är som att få permission från Hinseberg. Det finns hjälp att få i litteraturen om kvinnofängelset vi vandrar runt i.

Annonser