Dags att summera september som av många anses som en av årets bästa månader. April och september är mina favoriter. I september är det ingen som pratar om semester eller släktvisiter längre och full rulle på jobbet.

Men i år blev september månaden då det blev dags att bekänna färg. Visa om de radikala åsikterna kunde förvandlades till handling. Från kommunalt håll har hela det kvalitativa upplägget kring mottagande av flyktingar  satts åt sidan. Nu är det sängplatser och tak över huvudet som gäller. Så här nära har vi nog inte stått krigets omfattning tidigare.

Parallellt med att jag skriver in nya ungdomar varje vecka på boendet läser jag Gränsbrytarna av Erik de la Reguera.” I Gränsbrytarna läggs stor vikt vid en historisk förankring av både migrationen och myndigheters försök att kontrollera den.” ( DN) När jag läser om dessa människor som tvingas till fasansfulla strapatser för att ta sig över gränsen och komma till det Nya Landet tänker jag på hur fruktansvärt orättvist det är.

Vi i den rikare delen av världen kan resa och komma hur vi vill in i andra länder. Resa för avkoppling och vårt behov av förändring på våra villkor. Samtidigt som folk som behöver komma iväg från sina hem utsätts för svåra förödmjukelser och umbäranden. Människor som har den största anledningen att vara på resa från sina hemländer.

Nu har vi semestrat färdigt. Låt oktober bli den månad där vi slutar fundera över hur vi mår och börjar se andras behov.

Annonser