Att varje tes är havande med sin antites, myntade Hegel och den sanningen är viktig att ha i bakhuvudet för att förstå vår samtid.

På universitet, högskolor, skolor, kommunala förvaltningar och andra stora tärande arbetsplatser upprätthålls klassystem och hierarkier mestadels genom språket. Vi språkar inte direkt med varandra utan vi möts i en dialog. Förra veckan läste jag i press och mejl om konstruktiva dialoger. Ylva Johansson hade haft konstruktiva dialoger med allianspartierna. Förmodligen var förväntningarna lågt ställda eftersom sossarna fick se sig besegrade i de flesta av sina krav. Konstruktivt var det i alla fall. Under presskonferensen där varje partis integrationsansvarig gavs två minuter inledde alla med att berömma sig för de konstruktiva samtalen som lett så mycket längre än de hade föreställt sig. För att kommunicera på hög nivå ( ja chefsnivå) krävs inga språkkunskaper av sorten som står i alla platsannonser ” bör behärska det svenska språket såväl skriftligt som muntligt.

Nej den viktigaste retorikkunskapen på chefsnivå verkar vara strukturell. Att följa frågans gång. Vilket bord frågan landar på är oerhört viktigt för frågans eventuella svar. Fel ingång och fel bord kan vara slutet för vilken viktig fråga som helst. Ja även budbäraren kan räkna med nya arbetsuppgifter. Tystnadens kultur är därför ett resultat av dessa auktoritära och ålderdomliga principer och rutiner.

Samtidigt pågår kommunikationskurser för anställda på alla nivåer.

Som footman ska du känna till hur långt på trappan du har rätt att spankulera utan att någon tar dig burdust i örat och släpar dig tillbaka till kretsloppets första krets. Feodalsamhället kanske inte är tillbaka rent ekonomiskt men socialt praktiseras det på varje arbetsplats.

Annonser