Tack vare mina alerta föräldrar fick jag veta att Mustafa Can hade hållit en gudabenådad föreläsning på SVT Forum i dag. Efter middagen tog Ivar köksstolen och satte sig bredvid mig framför datorn. Vi satt som två flugor framför skärmen och lyssnade andäktigt till ett språk som inte liknar den svenska som vi vanligtvis hör hos föreläsare utan Can behärskar svenskan med vokalernas rika landskap full av musikalitet och poetisk finess. Dessutom en boklig svenska med kurdiska underströmmar. De språkliga referenserna blir till glittrande sorgstänkta bilder. Korsbefruktningen finns med i alla situationer som barnet upplever i det nya landet. Det stränga landet som kräver ett fullständigt svar på frågan: Var kommer du ifrån? Det räcker inte med Skövde eller Västergötland. När Mustafa tar med sig sin älskade mamma (som fött 14 barn varav åtta har dött) till skolan och hon ska svara på lärarens fråga om hur många barn hon har fött svarar hon – ” Fitta ” och Mustafa – han skäms nästan livet ur sig.

Stora släggan plockas fram när Mustafa går igenom läroboken +0046. En populär lärobok i svenska för SFI- studerande. Den scenen hoppas jag spelas upp på varje lärarhögskola och på varje studiedag i svenska som andra språk. Jag skrattade gott för jag har alltid avskytt texterna i dessa böcker som vänder sig till vuxna med ett annat modersmål. Aldrig någonsin avslöjas vår kultur-/religion -/- bildningsfattigdom så väl som när vi ska presentera Sverige för människor med ett annat språk. Läromedelsförfattarna har fått höra från sina uppdragsgivare att tonen i läromedlen ska vara åsiktsbefriad och värderingsfri. Resultatet blir texter som handlar om människor som arbetar, är gifta med varandra, går till posten, apoteket och däremellan är de sjuka. Av landets naturmystik eller etnologiska skatter märks inget. De har kommit till ett land som bebos av robotar.

Trots de sorgliga självupplevda erfarenheterna är den knappt timmeslånga föreläsningen med Mustafa Can en hyllning till det svenska språket och de svenska arbetarförfattarna. Han är mycket hoppfull och trösterik i tonen något vi behöver höra dessa stormiga decemberdagar. Den kan kanske till och med ersätta den dagliga paracetamoldosen som invånarna i landet i norr äter mot sin ständiga huvudvärk.

 

Annonser