Jag har en del opublicerade utkast liggande som jag har tänkt skriva klart nån annan dag – men varför inte göra en liten pytt igen? Det fragmentariska tänkandet kan också ha sin poänger.

Ett utkast försökte förklara livet. Det gick väl så där…

Att jämföra livet eller en erfarenhet med en resa är en helt felaktig metafor. En resa har visserligen en början och ett slut vilket kan översättas till vår födelse och död men det är inte jämförbart med att säga att det är 114 hållplatser mellan resans början och resans slut. Det är också helt förkastligt att se livet som en början, en framtid och ett nu. Eller barndom, vuxenlivet och ålderdom. Ingen period är avslutad i ens medvetande. Det går i cykler allting. Jag pratar naturligtvis inte om kroppen nu. Den lämnar jag till ett annat utkast. Tiden är relativ sa Einstein och modernismen var därmed född och med den bröts den kronologiska rytmen. ” Resan” kunde vid bokslutet i en människas liv bestå av ett år som haft stor betydelse i den människas liv. En händelse som avgjorde resten av livet.

Ett annat utkast skulle handla om människans väsen

Jag tilltalas av Hippokrates temperamentslära som antroposoferna nämner i waldorfpedagogiken. De anser att temperamentet styr oss väldigt mycket och för pedagogen är det viktigt att barnet lär sig förstå sitt temperament. När vi känner medvind i omgivningen är det lätt att bli sangviniska. För vissa kan livet pågå ganska länge innan de märker att de har fötterna i luften. Har temperamentet större betydelse än klass, kön, religion och etnicitet undrar ni kanske om jag tror?

Nej, nej svarar jag förstås då men det är inte heller sant. Temperamentet kan hjälpa och stjälpa dig och ju fler minuskomponenter du bär på desto större betydelse får temperamentet. När barnet är väldigt litet pratar vi bara om temperament. Nästan alla  föräldrar föredrar en flegmatisk unge som ägnar dagarna åt att äta och sova. Ett väsensdrag  som kanske inte stämmer på arbetsgivarens rekryteringsprofil 2015. Nä, idag ska den nya medarbetaren vara en bra mix av alla temperament och samtidigt en renässansmänniska. Den människotypen har aldrig existerat.

Mångfald är ett annat ord som jag stör mig så vansinnigt på. I många arbetsplatsannonser förekommer detta ord som varit passé i tjugo år. ” Vi värnar om mångfald på våra arbetsplatser …” Vad betyder det?

Mötet och mötesplats ger mig också klåda. På nätet hittade jag följande kärleksförklaring  – ” Skolan är en mötesplats och mest spännande tycker jag det dagliga mötet med eleven är. Vilket spännande jobb vi har som dagligen i mötet med eleverna får följa dem en bit på resan när de lär sig och utvecklas. Det är så spännande att se hur snabbt de små kan lära sig och hur stolta de är över sina egna framsteg. Detta brinnande intresse de har för att lära sig. Jag brukar tänka att jag har världens bästa jobb i stunder…” 

Mötesplats är lika vanligt att säga idag som uttrycket Jag tänker. Jag tänker börjar många människor sina jobbmeningar med. På engelska tror jag det skulle översättas till Jag tror och då är det mer ett statement. Jag har en åsikt vilket genast gör åhöraren lite mer nyfiken. Mötesplatser som alltid varit mötesplatser bör uteslutas om vi antar att läsarna har erfarenhet av den miljön.

Jag klev in i bilen och jag tänkte att den har ratt.

Annonser