Det skaver har blivit ett nytt modeuttryck. Skaver det tillräckligt länge blir det till slut skavsår; slitage mot samma fläck under en längre tid. Jag lider av skavsår sedan en tid. Skavsåret sitter i själen. Med tiden bildas ett nytt känsligt hudlager men om jag inte passar mig noga rivs det upp igen. Såret blottas ånyo. Det kliar och skaver hela tiden. Jag fingrar på det och lägger på kall salva. Läser Rocky och skrattar igen. Det är vackert ute och våra fåglar har ätit sig mätta i körsbärsträdet.

– stå fast. – stå i bredd. – stå ensam. Finns det verkligen ett val? Vad är det att vara människa? Är det inte att ta ansvar som är vår viktigaste uppgift? Ansvar för oss själva och varandra?

Människor på flykt från krig blir stoppade i Makedonien. Vissa försöker hitta hål i taggtråden och krypa igenom. Men de ertappas och skickas tillbaks till Grekland. Fattiga Grekland ska på grund av sitt geografiska läge härbärgera gamla, kvinnor, män, barn och till och med spädbarn som ingen vill ta emot. Allt medan vi reser runt i världen med våra pass. Ingen tar ansvar. Vi hörde ingenting. Vi såg ingenting. Vi valde att konsumera lyxmat och lyxvärme. Fredagsmys hela semestern. Hela året.

Under tiden fryser människorna på flykt. Det skaver hela tiden i mig.

Annonser