Var Partiledardebatten i söndags på riktigt? Visst var det väl en modernare version av Kent Anderssons pjäs Sandlådan? Allt populistiskt käbbel som vi  hört 1000 gånger – bekanta fraser och angrepp men framförda med ny rollbesättning. Det är inte många bra skådisar kvar i landet. KD:s partiledare spelades av Ebba Bosch Thor som danats i den kristna friskolan Livets Ord där Samhällskunskap troligtvis aldrig varit något obligatorium. Hennes naiva repliker när hon skulle reta björnen Löfven var nästan hämtade från Shakespeare .

Moderaternas partiledare spelades av den elakaste Cruella de Vill och det rann fradga i mungiporna var gång  hon frågade vad Statsminister Löfven tänkte göra åt utanförskapet . Denna grupp som växte under förra regeringen vill oppositionen i den här teateruppsättningen visa sig särskilt blödiga för. Varför? Kanske ligger svaret i terapeutens knä. Det borde gå att göra bot och bättring. Ett Sverige som stängt sina gränser för människor i nöd vill i alla fall tala om och ömma de som aldrig kommer in i samhällskroppens innersta.

Statsministern spelades av en ilsken Putin som fått rejäla anvisningar om att förolämpa brudarna. Om det var det sällskap Miljöpartiet hade önskat sig kom aldrig fram eftersom deras nya språkrör spelades av en välmejkad Ann-Kristin Hedmark. För eller emot invandrare diskuterade kören som den här gången var minimerad  och i huvudsak bestod av Sandlådans machomän utan makt Jan Björklund och Jimmie Åkesson. Båda spelades av två Securitasvakter med slutspelsskägg. Tempot var högt och tonen irriterad pjäsen igenom men budskapet gick inte hem den här gången heller. Vems folkhem? Vems utanförskap?

Annonser