Första augusti idag och det betyder att sju månader av skottåret 2016 är avverkade. Månader som med omväxlande innehåll gett mig rika erfarenheter om människan som social varelse levandes i en tillväxtkommun – där beundran för civilkurage mest är en floskel i ett nationaldagstal. Etiska principer göre sig bäst i värdegrundtexter. Om ni förstår vad jag menar. Men inget är fulare än en bitter kvinna och hos mig ser ni bara en grånad skönhet som bär framtiden i sitt sköte. Vad skulle hon annars bära? Jag jämför mig med Dr Henck i Söderbergs Pälsen. Genom olyckan med rocken och lånet av pälsen kom sanningen fram och vi får aldrig veta vad Dr Hench menade när han sa att lånet av Pälsen hade berett honom den största glädje han någonsin känt (trots att hans fru tog honom för pälsens ägare och därmed avslöjade sin otrohet)  och att han nu visste att han var döende. Det är upp till läsaren att bestämma om Dr Hench var ironisk heller sann – jag hör till de som föredrar den senare tolkningen. På samma sätt brottas jag med att avsluta ett arbete som i viss belysning kan ses som ofullbordat – beroende på vem man jämför sig med. Hillary Clinton? Jag kan också känna frid i tanken att det är något annat än lönearbete jag skall ägna mig åt de kommande åren. Min stora längtan är att få skriva. Inom skrivandet har jag också stora drömmar. Högst upp står DRAMA. Tänk att få skriva repliker som är av betydelse för handlingen. Så är det aldrig i verkliga livet. Det var allt från mig idag och vips blev det andra augusti.

Annonser