Om det är något som vi borde träna på i Sverige ( läs ffa Övik ) är det hur det känns för den andre och inte bara för mig själv. När jag träffar en ny bekant så får jag frågor och då funkar fungerande samspel på det här viset: efter frågorna till mig ställer JAG frågor till min nya bekantskap eller tvärtom. Jag vet att jag skrivit tidigare om det här med att fråga fram på bloggen. Då hånade jag mannen som inte förstod att ett samspel fordrar intresse från båda håll.

I veckan träffade jag en besviken flicka som berättade att hon hade ägnat sina nya klasskamrater väldigt mycket tid men aldrig känt att hon fått något tillbaka. Hon hade ställt frågor om ditt och datt och verkligen försökt lära känna sina klasskamraters intressen och lyssna till deras helgberättelser. Under mer än en termin hade utbytesstudenten hållit på . Nu räknar hon dagarna till dess hon får återvända till sitt hemland .

Det här problemet tas sällan upp till debatt. För mig var det en revolution när Eva Beckman skrev att hon hade bestämt sig för att hon skulle sluta fråga fram män . Aldrig mer skulle hon visa intresse för någon som inte besvarade hennes uppmärksamhet.

Jag såg dokumentären The Swedish theory of love ( 2016)  – som handlar om världens ensammaste folk -häromkvällen. I den filmen visas den politiska bakgrunden till vår hårt styrda individualism –  en socialdemokratisk vision som skulle ge oss samhällets stöd i svåra situationer. Vid sjukdom  och ålderdom samt under barndomsåren skulle samhället stå för omsorg och pedagogik.

I filmen får vi följa människor som har som jobb att ta hand om de dödas ägodelar när anhöriga inte står att finna eller helt enkelt inte har lust. Det finns gemenskap också . I filmen visas svenskarnas vana att träffas i organiserad form. I föreningslivet . En förening som växer är Missing People och vi får följa med på en sökning. Se där så roligt vi kan ha på fritiden.

Slutorden från sociologiprofessorn Zigmunt Bauman bränner sig fast : empatin för andra försvinner när vi bara tänker på oss själva. Vi förändras till amputerade individer som går miste om meningen med alltihopa. Vi måste lära oss på nytt eller om det aldrig suttit där att visa intresse för andra människor. Ingen ska behöva säga som sextonåring att de märker inte om jag är där eller om jag är död.

Annonser