Min mamma är död.

Min mamma är död.

Hon dog i maj.

Jag fick inte träffa henne innan hon dog.

Däremot efter.

Samtal från Umeå på kvällen.

Hon har somnat in för en stund sedan.

Jaha? Får jag komma?

Ja.

Ska jag göra henne iordning?

Ja, om du vill så.

Utanför Akuten sitter en pojke och väntar.

Från coronatältet kommer säkerhetsklädda ebolautstyrda sköterskor.

Vi skulle få säga adjö till mamma. Hon dog i kväll.

Vänta här!

Pojkens flickvän har trasiga nylonstrumpor och blod på benet.

Termometern visar på minusgrader.

Min son fryser i vårjackan.

Vi går igenom sjukhuset. Tomt och tyst.

I mammas avdelning finns en dörr med en skylt.

Vi går in där. Mamma ligger på en bår. Munnen är vidöppen.

Jag börjar skrika: kom tillbaks Mamma! Kom tillbaks! Mamma !

Munnen. De korta benen som slutar med fötterna som står rakt upp.

Jag känner inte igen henne – hon är inte där. Jo hon fyller upp hela rummet.

Det värsta rum jag har gått in i. Min son gråter. Sköterskan undrar om vi vill vara ifred?

Nej! Nej! Lämna oss inte.

Får jag gå på toaletten?

Javisst.

Kroppen stel och rädd kunde knappt kissa,

Jag vet inte OM jag kysste pannan eller ville göra det.

Jag tror jag lät handen åka över kinden.

Min son sa Adjö.

Här, sa skötaren och gav oss mammas handväska och en plastpåse med hennes täckkappa och ett par skor.

På E4: an började solen gå upp, strax efter Stöcksjö,

• 

Katarina Östholm

driver en kamp för glesbygdens existens i Mittmedia. Katarina Östholms krönikor, appeller, recensioner, dikter, essäer och reflektioner om glesbygden är varma, bitvis elaka men vackra som norrsken. En Moder Svea i norr som slåss för sina barns framtid i ett land som tvingas ge ifrån sig sina naturtillgångar till kolonisatörerna som i utbyte lämnar sitt byråkratiska döda språk. Jag tänkte på Katarina Östholms kärlek till landsbygden när jag idag som vanligt började på en tur i skogen med mina hundar. I början var det inga problem med snön. Den vänlige grannen Per hade kört upp en bra bit med traktorn. När jag lämnade den plogade delen av skogsvägen kunde jag i början ta mig fram i ett översnöat traktorspår men när det upphörde hade jag ingenting utom några stora fäler med minst 40 cm mellan varje fäle. Det var svårt. Jag var färdig att ge upp. Plötsligt sa en röst i min skalle att jag skulle testa att gå i takt. Ett, Två .Tre. Fyra. Jag hoppade fram och sjöng ett, två, tre fyra efter ett tag. Jag skrattade åt min taktfasta gång som jag testade att köra i högre hastighet. Ibland föll jag ur men det gjorde ingenting. Jag började om. Det är sådana här roliga nöjen vi som bor på landsbygden får uppleva. Tack Katarina Östholm som inspirerar mig och andra att kämpa och hylla vår bygd.

Maud Olofssons verk

skriker Ulf Kristersson och det är Annie Lööf och Centerns verk. Varför sörja denna politiska slaskhink som Maud Olofsson ser sig vara mamma till?

I EU finns socialister, liberaler och konservativa. Tydligen anser inte liberala politiker att det går att lita på de konservativa längre. Det har nämligen kommit in en annan färg i tvätten också. Den bruna strumpan som färgar av sig på de ljusblå sockarna. Allting blev visst svagt brunt när centrifugeringen stannade.

Jag tror inte heller det kommer att gå att blanda nyliberala vinstintressen med solidaritetstanken. Socialdemokratin dog nog också idag.

Systemkollaps

Uppdrag Granskning handlade ikväll om barn som far illa och som socialtjänsten missar. IVO fick svara på frågorna som socialcheferna vägrade svara på. Hur kunde det hända? Gjorde ni Lex Sarah- anmälan? Inte det heller. Nähä. Varför inte då? Enligt IVO och UG finns svaren att hitta i bristande kompetens hos handläggarna.

Sista inslaget visade en flicka som kom tillbaka till socialtjänsten i Skellefteå för att ställa sina frågor till de som var ansvariga för att hon och hennes syskon fick leva i skräck trots att de anmälde hemförhållandena till skolan som i sin tur gjorde orosanmälan. ” vi hade inte tillräckligt underlag,” försvarade sig socialchefen med när flickan berättade om hur hon planerade att ta sitt liv för att på så sätt dra uppmärksamhet till familjens öde. Margareta Winberg som på regeringens initiativ håller på och utreder socialtjänstens arbete när det gäller dess lagstiftning och hur den efterlevs sa att det är inget fel på lagstiftningen men de som jobbar måste fästa större vikt vid att höra barnen.

Problem med min insändare

Ni som undrar varför ni inte kan läsa min insändare i Allehanda kan jag meddela att debattredaktören håller på och söker ett direkt svar från skolchef K Rastbäck.

I dag skrev jag en insändare

Hur klokt är det att köpa skräp? Det är kännbart när man tar ur egen börs men inget går väl upp mot när vi hör skattepengar användas till skräpinköp, som dessutom visar sig bli dyrare än väntat. Låt mig informera !

Ö-viks kommun som aspirerar på att bli Bästa Skolkommun dras med ett stort budgetunderskott inom bildningsförvaltningen. Förskolans elevexpansion var dåligt förberedd vilket ledde till kortsiktiga lokallösningar. Hyrorna för paviljongerna finns kvar ett bra tag. Parkskolan fick aldrig den makeover som Nolaskolan fick av Cathrina Strandberg. Läget är ansträngt och nu ska det bantas. Skolchef Kristina Rastbäck har efter en koll med lagboken kommit fram till att det enda som kommunen inte behöver bjuda på är gymnasieutbildningarna på Komvux. Därför kan dessa läggas ner och ersättas med distanskurser. Ett förslag som saknar total pedagogisk skolning. Låt mig berätta varför! En skolform som saknar lärare är ingen skola, ingen undervisning och framför allt leder inte dessa distanskurser till några resultat. Dessutom ofta en ekonomisk smäll för den studerande. CSN – pengar i sjön.När Hägges och Åhlens lägger ner då passar skolchefen på att lägga ner gymnasiekurserna på komvux. När Mellansel har 400 flyktingar som saknar sysselsättning då föreslår Ö-viks kommun att vårdgymnasiet ska läggas ner. Hallå! Varumärket Örnsköldsvik! Enligt Rastbäcks förslag borde förslaget dra in 14 miljoner. Hur vet man att det blir en besparing? Många elever som saknar svenska som modersmål börjar på SFI för att sedan läsa in grundskolan och helst inom två år börja på gymnasiekurserna. Jag vet att det är bråttom. Jag har lyssnat på mina elever. Jag har även lyssnat till de elever som kommit efter att ha testat distanskurser. Besvikna efter ytterligare ett skolmisslyckande har de gett sig själva en sista chans. Den chansen ska vi dra bort. Skattepengarna ska gå till att köpa platser på Hermods. Äldrevården skriker efter vårdpersonal men det betyder ingeting när tjänstemännen på Bildning letar efter besparingsområden.

Vykort från Näs

Söndag

Bokcirkel i Kornsjö står det på programmet idag, men innan dess ska julen dansas ut. Krubban – med alla figurer, dubbletter av alla utom Jesus ( så har det varit efter året Jesus försvann) granen, ljusstakarna, tomtarna och allt det andra.

Skogspromenad. Tack till Per som kört upp skogsvägen med traktorn.

Bokcirkeln i Kornsjö skulle prata om Kärlekens Antarktis men vi behövde vädra annat också. Jag är rädd jag pratade ihjäl mina cirkelvänner. Soppan var god. Nästa gång ska vi Koka Björn.

Trettondagsafton

Av alla årets aftnar är trettondagsafton den vackraste. Den kräver ingenting, aftnarnas måndag.

En sådan vanlig trettondagsafton gick jag och en kompis ut i skogen strax efter vi hade ätit en sen frukost. Det var regn, snöfritt och dimma för tredje dagen i rad vilket gjorde ishalkan till vår största fiende. Vi gick länge i skogen och hade slutat prata med varandra innan det plötsligt blev mörkt. Ljust hade det aldrig varit men vi gick i ett skidspår och det skulle inte bli svårt att följa det runt, runt, tänkte vi. Efter ytterligare en tid när jag började se samma träd upprepa sig i samma korsning, sa jag till min kompis att jag misstänkte att vi hade gått vilse. Min kompis, som är mattelärare och logiskt skolad, höll först inte med mig om det-men jag sådde nog ett frö för vi ökade takten och avståndet mellan oss blev längre, vilket jag tyckte var skönt.

Perrito fick springa mellan oss och hade fullt upp med det valllningsarbetet. Jag kände aldrig när han kom bakom mig i backen och rakt in i mina knän. Jag föll som en soldat. Samtidigt som jag föll kände jag att armen lossnade från sitt fäste. Det blev en oerhörd smärta. Jag ropade på min kamrat som tog rätt på hunden som hoppade på mig. När jag med hennes hjälp lyckades få upp kroppen kom kylan och skräcken. ”Vi måste ringa efter hjälp,” sa jag till min kompis som fortfarande var hel. Min mobil hade varit död i flera timmar men hennes var det liv i. ” Jag har ringt din man som är ute och letar efter oss och nu har han ringt polisen”.

När jag efter ytterligare några timmar till slut satt i polisbilen frågade dom vad jag hade haft för planer för kvällen om jag inte hade gått vilse och brutit armen. Jag svarade att jag har aldrig några planer för trettondagsafton. Den kräver ingenting. Ingenting alls.

Läser ÖA Helg

Jag läser om:

Kvinnor som slår vad med andra kvinnor om att börja träna. Belöningen långhelg med gubben och väninnan i Europa. Sen hem och träna igen. Belöning en helg med gubben i Europa. Sen hem och träna igen. Belöning en helg med väninnan i Europa….

Äventyrliga män som bygger undervattensbåtar, igloos, köper skoter och tatuerar kroppar.

En gospelsjungande mellanselselelev med rötter i Chicago, en familj som skrev en bok tillsammans och ett par som vill göra Brattsjö känt för annat än skogsbrand.

Tomas Izaias Englunds eufori över det nya politiska landskapet i Ö-vik.

 

 

 

2019

Efter en längre tids ofrivilligt skrivande ska jag nu när jag blivit pensionär försöka börja med små dagliga vykort. Helt anspråkslöst.

3 januari 2019

Vilade. Vilade. Vilade

Sparkade .

Träffade grannen med ledsagare, vi diskuterade om det var jag eller han som hade en vit hund.

Träffade en granne från en grannby. Också pensionär. Nybliven, Inte landat i det än…

Såg på TV,  ett diktprogram om Stagnelius och Bodil Malmsten.

Åt soppa.

Sparkade till Karl-Bertil. Där tar lamporna slut.!!