Alla Mors-Dagsrosor går till Er som kämpar för att BB ska öppnas igen i Sollefteå.
28 söndag Maj 2017
Posted Jämställdhet, Politik
inAlla Mors-Dagsrosor går till Er som kämpar för att BB ska öppnas igen i Sollefteå.
05 fredag Maj 2017
Posted Jämställdhet
inKommunfullmäktige i Örnsköldsvik har antagit målet att kommunen ska bli en av de bästa skolkommunerna i landet år 2020. För att lyckas med det ska alla inblandade arbeta för en skolkommun som anses attraktiv för barn, unga, vårdnadshavare och pedagoger.
Men hur Örnsköldsvik på två och ett halvt år ska ta sig från en kapitalistiskt och könssegregerad styrd skolpolitik, till en jämställd dito är för mig en gåta.
Uttalandet från gymnasieeleven Molly Marcusson i radions P4 Västernorrland avslöjar att killar som kommer utifrån och går på hockeygymnasiet får 4 000 kronor i hyresbidrag, medan hon själv, som är från Åsele, och går samma inriktning på gymnasiet får noll kronor i bidrag.
Sådant ger kalla kårar längs ryggraden. Sveriges bästa skolkommun?
Örnsköldsviks skolor ska präglas av ett modernt, professionellt och utmanade ledarskap på alla nivåer, läser jag vidare i kommunens styrdokument. Vad betyder dessa självskrivande ord?
Modo Hockeys sportchef, Robert Elfving, lämnade hösten 2016 sin tjänst som ansvarig för damhockeyn. Elfving var less på att tala sig döv för damhockeyns existens i Modofamiljen. När tidigare tränaren Mikael Nilsson kommenterar Elfvings avhopp i tv är det med starka suckar av förståelse för Elfvings beslut:
”Jag har varit med i fem år och slagits för damernas rättigheter och det går trögt. Robert har jobbat mot styrelsen och VD och tyvärr man orkar inte. … jag tror inte heller kommunens pengar till jämställdhetsarbete kommer att ge någon förändring. Det sitter inte i pengarna, det är viljan som saknas.”
Hur kan Modo/kommunen motivera och försvara att killarna på hockeygymnasiet har tre omklädningsrum som väntar dem, varav ett för ytterkläderna, när flickorna saknar omklädningsrum? Hur kan kommunen sponsra en idrottsklubb med den verksamhetssynen?
Örnsköldsviks skolor ska präglas av demokratiska principer står det i policyn. I praktiken gäller det inte flickor. Runt flickor finns ingen tradition att generera pengar, säger kommunalrådet Glenn Nordlund i tv.
Hallå, Glenn Nordlund..! Är det den egentliga diskussionen bakom målet att bli en av Sveriges bästa skolkommuner? Var finns den policyn?
Modo Hockey befinner sig i ekonomisk kris efter nedflyttningen till Allsvenskan och är därför i starkt behov av kommunens bidrag. I gengäld ska klubben, precis som Afghanistan, ställa upp på vissa krav för att ta emot dessa bidrag. Modo ska förbättra sitt jämställdhetsarbete hette det i höstas, när Modo tog emot ytterligare en miljon kronor i bidrag. Varför händer det ingenting med era Modohjärtan?
I kommunens barn- och ungdomspolicy poängteras särskilt delaktighet och inflytande. Vilket preciseras på följande sätt:
Barn och unga ska ges samma förutsättningar att delta oavsett kön, ålder, etnicitet, religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck samt socioekonomisk bakgrund.
Att jag blandar ihop Modo Hockey med kommunens gymnasieskolor är därför att det inte finns någon tydlig gräns mellan Modos ekonomiska syften och kommunens policy vad gäller hockeygymnasiets elever. Denna uppbrutna gräns har tydliga vinnare och förlorare. I dag är förlorarna inte tysta längre. Heja er!
Maggie Eriksson
14 tisdag Feb 2017
Posted Humanism, Jämställdhet, Okategoriserade
in❤ Mitt första hjärta går till Kajsa Ekis Ekman som lärde mig lite mer om debatteknik i söndagens Idévärlden där hon ville prata om kapitalismen men hennes opponenter o programledaren ville prata om alternativa ekonomier. Ekis Ekman var strålande. Det var intressant att hon tog upp Sverige fram till 1981 som ett exempel på ett land som fungerade föredömligt för sina medborgare utan att vara 100%-igt kapitalistiskt.
❤ Till alla ockupanter i Sollefteå ! Till slut rann bägaren över…
❤ Till alla som protesterar mot utvisningarna av afghaner till Afghanistan.
❤ Skiftet som valdes till årets gräsrotsrörelse av ETC.
❤ Ett hjärta till Far och Mor ! Hoppas våren kommer först till er!
14 söndag Aug 2016
Posted Jämställdhet, Politik, politik eller moral, Reflektion
inRickard Olssons avdomnade soffprogram SOMMARKVÄLL avslutade säsongen med en jättehyllning till den överårige mannens skämt och villkor. ( Föreställ er ett liknande program med äldre kvinnor ) Vad gör egentligen bisittaren Anne Lundberg? Eftersom temat var gammal humor och gamla gubbar måste ändå EN kvinna få säga något. Det blev Petra Mede. Annars var det Minnenas Television med pojkarna från Macken som firade 30-nånting jubileum och som nu skulle sätta upp bonnläpparna igen på någon bussbolagsstyrd restaurang. Go’a och glada var de fortfarande och fastän de saknade något vettigt att säga fick de sitta med och le. Dessa överklassiga Chalmersspexare som aldrig fått med någon samhällssatir i sina föreställningar. Ja, kanske hade Lyckad nedfrysning av herr Moro en viss samhällssatir.
Så himla bedrövlig Rickard Olsson är som programledare. När det sedan blev dags för nästa gubbgäng att öppna munnen blev det riktig bastukänsla för gubbarna. Peter Dalle – vars storhetstid med Lorry tydligen går att leva på hur länge som helst – försökte förklara varför Lorry-skämten om färgade, pedofiler och handikappade inte skulle fungera idag.
” I en orolig tid med allt som händer och allt mediautbud är det viktigt att känna samhörighet. Den samhörighetskänslan var inte lika viktig att värna när vi gjorde Lorry eller på Hylands hörnas tid.” ( ja, programmakarna i Göteborg utgår ifrån att ingen under sextio tittar på programmet)
”Ja vi har blivit ett land med lättkränkta människor” fyller Tommy Körberg i.” Ja, inte klokt .. alla är kränkta idag, en sjukdom väser Claes Malmberg liggandes i soffan. ” Det är PK och kränktheten som förstör landets humor idag!” Rickard Olsson njuter när han hör hur Tommy Körberg och Claes Malmberg slår hål på PK- bubblan. Viktigt genombrott!
JA ! Varför tål inte Svensson längre att skämta om färgade? Afro-svenskarna gnäller ju som kärringar över allting? Och – hur kan man förbjuda Lilla Hjärtat? Kina-snacks måste väl kunna säljas i en förpackning med snedögda människor med rishattar? Tommy Körberg och Claes Malmberg förstår inte varför folk känner sig kränkta för ingenting idag?
Att skratta och ironisera över lättkränkta människor är kanske lätt när man själv aldrig blir utsatt för den typen av utanförskap? När man får sitta som fet vit manlig komiker/ skådis långt efter Storhetstiden och säga till alla som avviker från den manliga normen att dom som påstår sig vara lättkränkta typ Unga -ZaraLarssonkvinnor, färgade, handikappade, vänsterhänta och andra lättkränkta människor lider av en sjukdom och lite skämt bör man tåla!
Rickard Olsson skrattade gott åt gästerna. Och för oss tittare var det som att sitta med i bastuklubben lördagkvällar för vita män med 34 i BMI.
16 lördag Apr 2016
Posted Feminism, Jämställdhet, Skolan
inÄntligen får vi möjlighet att följa en av mina stora idoler i ETC nämligen företagsekonomen och genusforskaren Agneta Stark. I första intervjun säger Stark att svenska kvinnor tagit sig till jämställdhet under devisen ” stör inte männen.”
”När det gäller den politiska makten är vi rätt bra” säger Agneta Stark men när det kommer till den verkliga makten och den ekonomiska makten har det inte gått särskilt bra. Agneta Stark deltog för tio år sedan i ett forskarprojekt med forskare från olika länder som skulle granska den svenska jämlikhetspolitiken. Forskarna från Latinamerika, Sydamerika, Mellanöstern sa att Sverige gjort mycket som var bra men när det kom till makt visste de bättre än de svenska jämställdhetsforskarna eftersom de hade kämpat sig till sin egen befrielse genom våld. ”Vi vet någonting om våld, sade de, vi vet att folk är våldsamma, också folk vi känner , också folk vi tror är snälla.Om ni tror att våld inte finns så kommer ni ingenstans heller, för våld är ett uttryck för makt och de verkliga maktfrågorna har ni inte gett er på.”
Projektet fick Agneta Stark att formulera en ny teori om den svenska jämställdheten.
– Svenska kvinnor har tagit sig till jämställdhet under devisen ” Stör inte mannen.”Man kan göra vad som helst, så länge man inte verkligen kräver att män förändrar sitt beteende. Det är därför det är så mycket bråk om föräldraförsäkringen. Man tvingar inte en enda karl att vara hemma.
Den här ” stör inte mannen-teorin” som Agneta Stark formulerade som ett resultat av kritiken ger mig en massa stridslust. Jag vet bara inte var jag ska gå med den. Vilka fält, vilka strider ska vi bekämpa? Jag tar den miljö jag känner bäst – skolan – och börjar där. Vilka sitter på den ekonomiska makten bland lärarna? Tveklöst blir svaret – männen. För det första kan de alltid – av någon konstig anledning trots familj och barn – jobba heltid. För det andra är de sällan sjukskrivna. För det tredje har de oftast valt ämnen som kräver minst förberedelsetid och rättningstid. För dessa ämnesval premieras de alltid lönemässigt. Teknik, matematik, data, idrott, anses alltid viktigare än språk och svenska trots att läsförståelse är grunden för all fortsatt studieframgång. Männen tvingas aldrig heller delta i fortbildning kring samhällsproblemen vi står inför. De ses sällan delta i kollegiala sammanhang överhuvudtaget eftersom det är kvinnorna som sköter om att det sociala hjulen smörjs och underhålls. Dessa könsbundna strukturer sitter i väggarna och det är alltför sällan som de plockas ner därifrån. Vi förstår att männen har andra intressen än genusfrågor och då ska vi inte störa dem med dessa heller.
Maktstrukturerna förändras därför inte heller av nya yngre kollegor. Om samtalsämnet under kafferasten handlar om hockey och älgjakt är det svårt att bryta in med erfarenheter från pappaledigheten.
Hur ska då striden utkämpas? Hur ska vi tvinga dem att lämna ifrån sig den sociala och ekonomiska tryggheten som de fortfarande 2016 åtnjuter trots att de flesta rektorer är kvinnor?
19 lördag Dec 2015
Posted Feminism, Jämställdhet, Reflektion
inI torsdags sändes enligt nyheterna det sista Debatt-programmet någonsin från Göteborg. Finalen blev en samproduktion med danska motsvarigheten till Debatt. Vilket program det blev! Stor störig underhållning som jag gärna hade följt i flera timmar. Ämnet var jämställdhet och feminism. Tänk att det kan finnas sådana nationella skillnader i dessa frågor. Det som slog mig var att Sverige kommit så pass mycket längre än Danmark i jämställdhetsfrågorna.På 70-talet var det det motsatta. De danska kvinnorna var då våra förebilder. Polariseringen mellan länderna var tydlig men även mellan könen och inom kvinnokampen.
En som tog alldeles för mycket plats med sina biologiska förklaringar var psykiatern och författaren David Eberhard. Debattredaktionerna i de båda länderna hade verkligen gjort ett omfattande arbete med att hitta representanter från alla korridorer. Journalisten ( danska) som påstod att de svenska feministerna förhärligade offermentaliteten hos kvinnorna vilket inte skulle leda till någon utveckling. Eberhard som menade att det var mest synd om de unga männen. Veronika Palm som i den inledande duellen med en liberal dansk kollega tvingades redogöra för grunderna i den patriarkala strukturen. Humanisten ( dansk) som menade att kvinnorna tagit över maktposterna på männens bekostnad. En ung tvåspråkig feminist vid namn Emma (dansk) tyckte att Danmark hade mycket att lära av de svenska feministerna. En journalist (svensk) förklarade att Danmark var efterblivet som tillät arbetsgivarna att ifrågasätta pappaledigheten.
Det hettade till rejält när journalisten Sonja S skulle förklara hur våld mot kvinnor stod för den största gruppen av våld i samhället. Eberhard fräste tillbaka att han inte ville bli tilltalad som om han var ett barn. Kort referat men det som jag tänkte på länge efteråt var faktiskt det som den danske humanisten sa” kvinnorna har tagit över i samhället, i skolan osv och det gör att männen känner sig åsidosatta och otillräckliga. Vilket Eberhard blev ett bra exempel på. När han tyckte att journalisten Sonja S förminskade honom blev han aggressiv. Den hund som blir trängd kan bitas -som vi vet.
18 måndag Maj 2015
Posted Jämställdhet, Kultur
inEbba-Witt Brattsröms uppläxning av kritikern Mats O Svensson i DN idag saknar inte härskartekniska inslag. Men den är otroligt tydlig och pedagogisk. Vill du bli en aktad man undvik kvinnorna. Brattström rör sig i kulturkretsar vilket jag inte gör men jag saknar inte erfarenhet av homosocialitet. Inom de kommunala karriärvägarna är det ett uppenbart beteende. Den lille söte korgossen som chefen hyllar och knyter till sig i organisationen blir trogen husse livet ut. Inom sportvärlden är det likadant. Det gäller att bli upplockad av en Viljo om man tänker komma vidare och vinna. Jag har länge retat mig på Boas krönikor i reklambladet 7 och anledningen är hans oförblommerade beundran av män som jobbar backstage med sport välgörenhet och ishockey. ” Dessa vardagshjältar som vi glömmer att hylla.”. Knappast. Det är män på bild och text och i varje sammanträdesrum som inte gör annat än hyllar varandra. Nästa dag är de befordrade.
Brattström varnar också sin lille elev Svensson från att vara alltför tydlig i sin kritik av kvinnliga kulturarbetare. Det kan slå tillbaka något som professorn har åtskilliga historier om i sitt långa forskarliv. Hennes råd till den unge Svenssons fortsatta karriär utmed patriarkatets parnass lyder:
” För att bli en Riktig Kulturman måste du konsekvent negligera, nonchalera och ignorera allt vad intellektuella feminister skriver, forskar tänker – där kan ju finnas kritik av din självgoda sort. Tala bara om dig själv, din ungdom, din barndom, utvecklingsgång, dina manliga vänner , ditt verk och så vidare. Referera uteslutande till manliga föregångare, manliga teoretiker och filosofer som skriver på främmande språk.” EBW DN 18/5
I den kommunala världen som jag känner bäst är det likadant. Om en intellektuell kvinna har en idé börjar männen med en gemensam tystnad som är en mycket fungerande härskarteknik mot kvinnor. Efter att ha under en längre tid visat tystnadens muskler är det dags att kliva upp på scenen och då för att plocka fram lagen och juridiken. Detta homosociala beteende slår aldrig fel. Under en lång och rituell skolning har männen lärt sig vad som biter på motståndaren. Gemensam värdegrund och annat lull-lull är som bortblåst. Rädslan hos männen ska döljas och då gäller det för kvinnan att våga stå kvar.Om hon har modet att kämpa vidare mot dessa rustningsmän kommer hon förmodligen att sjukdomsförklaras eftersom det är så svaga män ser på starka kvinnor. Vi är Hysteriska och humorlösa. Läs Ebba W Brattströms text!
Häxorna som brändes på bål var knappast galna. De besatt viktiga överlevnadskunskaper och stor social kompetens. Farligt då och lika farligt idag.
_________________________________________________
Fakta och forskning kring homosocialitet
”Hur män interagerar med och hämtar emotionell energi ur olika typer av formella och informella nätverk med andra män – deras homosociala interaktion – har studerats både nationellt och internationellt. Begreppet homosocialitet beskriver alltså hur främst män söker sig till och umgås i enkönade sammanhang. I dessa grupper uppstår relationer och lojaliteter som får betydelse även i andra sammanhang; de homosociala nätverken utgör t.ex. ett slags skuggstruktur till den formella (hierarkiska) ordningen i arbetsorganisationer. Några centrala aspekter av homosocialiteten är att den är kopplad till könsmaktordningen i samhället, kan vara både inkluderande och exkluderande, och att tillgång till makt och resurser är en viktig drivkraft för homosocialt beteendet.”
16 måndag Feb 2015
Posted Humanism, Jämställdhet
inBild : SVT
Jag fick när vi var i Colombia följa med en nunna till en Barrio utanför Cali där nunnan tillsammans med sina systrar bedrev kvinnohus och daghem för våldtagna tonårsmammor. Besöket gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Huset de höll till i var spartanskt inrett. Färgklickarna stod alla gosedjur för. De var skänkta av någon AC- grupp i Sverige. De ännu inte förlösta flickorna satt med sina uppspända magar och stirrade förskräckt omkring sig. Barn som får barn.
När jag såg Nadia Dybergs obehagliga dokumentär Madonnafallet träffar vi -Tack och Lov -på Marian Petersel. Hon och hennes personal kämpar i Rumänien för att ge en fristad åt unga kvinnor som försöker ta sig bort från sina hallickar. Petersel hade ett digert program som omfattade såväl förebyggande arbete som arbete med sysselsättning på gården i Timisoara i Rumänien där även djurskötsel ingick i terapin. När jag googlade på denna kämpe såg jag att hon tidigare hade arbetat med prostituerade kvinnor i Moldavien. Att sex rumäner fick fängelse i Sverige för koppleri och sexslaveri var inget som Petersel såg som ett stopp på slavhandeln. ”1.2 miljoner kvinnor är inblandade i sexindustrin, en industri som växer hela tiden”
Hanne Kjöller såg också programmet. På ledarsidan i DN dan därpå stod att läsa att vi kan acceptera att sexhandeln i Rumänien är organiserad men vi kan inte tänka oss att tiggeriet är det; så gick hennes tankar…
27 torsdag Nov 2014
Posted Film, Jämställdhet, Politik
inFy faan vad jag är less på
att se historien speglas genom
mäns berättelser,
misslyckade män
och DERAS kvinnor
Roy Anderssons sista del i trilogin
är skittråkig
jag menar det verkligen
tre komiska dödsscener
ska skildra människans obotliga ensamhet
oavsett
familj
och partner
och publik
trots gratisölet och räkmackan
det räcker inte
det är inte synd om människorna
det är bara synd om männen
den äldre danslärarinnan som
inte kan hålla sina händer i styr
ska vi skratta åt denna
imploderande kättja som flamencon
får förlösa
men
ska vi skratta åt masslakt av svarta
också?
det finns bara tröst i supen
på Halta Lottas krog i Göteborg
Det var verkligen underbart vackert
att följa scenbytena och samhällskritiken
i sånger från andra våningen
men det här är extramaterial
förutom
huvudnumret med Kalle och hans hästar
då entouraget runt Andersson lämnade Studio 24
för Storhetstiden
och kvinnorna blev som vanligt
ihopkopplade med sina
män
ÄNKOR
………………….
jag jämförde Anderssons manshumor
med Klungans
Klungans inlandsgubbar är också
lämnade och buttra
men de har något som Anderssons saknar
de har drömmar
09 söndag Nov 2014
Posted Familjen, Jämställdhet, Konst
inFoto: Enda tillåtna bild jag fick fram när jag sökte på Downtown Abbey.
Egentligen har jag tröttnat på Downtown Abbey men huset som bild för ett samhälle under kraftig omdaning håller trots allt intresset kvar hos mig. När ska Daisy slänga förklädet på Carson och skrikande springa ut från Downtown Abbeys snaggade lawn? Hela den här säsongens underström vilar på uppbrott och förändring. Kvinnorna har redan genomskådat männen. På båda golven. I gårdagens avsnitt släpptes till och med kommentaren: ”traditionerna som vi tror har funnits i alla tider är kanske inte äldre än från den viktorianska eran”. Den kommunistskolade lärarinnan jagas bort från DA av lord Grantham men det gör inte hennes idéer. Att följa de uttråkade kvinnornas olika flyktförsök är kanske förutsägbart för oss som sitter med facit men när ska en kvinnlig uppassare ta plats vid det dukade bordet? Den första utbildade kvinnan guvernanten blev inte populär med sin ovilja att spela det auktoritära spelet. Tror dock att avskedskyssen med Branson var början till en ny säsong. Klasspelet som serien bygger på visar också hur impregnerad människan är i det feodala systemet som Branson styr i källarplanet och Grantham försöker hålla i de andra salongerna. I gårdagens avsnitt fick han erfara att han inte längre ens är säker i parets gemensamma sovkammare; men då kom urmannen fram i honom…