Livet – ett ständigt trampande mellan kalla och varma bad. Mitt favorituttryck sedan lärartiden har aldrig varit tydligare än i lördags. Vi var från boendet bjudna till en familj för att titta på deras lamm. Varken kollegan eller jag hade klart för oss var gården låg så vi var tvungna att stanna i Sörälvsjö och fundera. Pojkarna som trodde vi var framme lämnade snabbt bussen medan vi slog numret till lammfamiljen.
I granngården – den sprillans nya Fiskarhedenvillan – blev det plötsligt stor aktivitet. Karln i huset, som förmodligen inte var van vid människor blev ursinnig för att vi parkerat på andra sidan vägen. Han började skrika åt pojkarna att de inte hade någon rätt att vara på tomten. Vi nonchalerade mannen till en början men insåg när vi såg hans kroppsspråk att han menade allvar och bad pojkarna gå tillbaka till bussen. Mannen var mycket upprörd och bad oss försvinna. Det var mycket olustigt och vi lämnade snabbt Sörälvsjö.
I Norrälvsjö blev det ett helt annat mottagande för pojkarna. De blev väl behandlade och vi tog massor med bilder tillsammans med lammen. Trots att vi hade så trevligt hade jag en konstig känsla kvar i kroppen. Vad har hänt?
Maggie i Näs 